Libanon - here I come

Jag åker till Libanon på söndag. Jag ska tillbringa 3 hela veckor där! Sist jag var där var 1998. Allt jag minns är att alla libaneser hejjade på Brasilien under VM. Jag fick veta att det är många libaneser som har emmigrerat till Latin Amerika. Speciellt till Colombia och Brazilien. Tydligen är Australien ett land som attraherar libaneser. Min pappa var naturligtvis tvungen att fly till Sverige. Där befolkningen (inklusive mig själv) skådar solens strålar i snitt 5 dagar av året. Resterande 360 dagar består av regn, moln och snö. Jag överdriver lite... låt oss säga 6 dagars sol för att göra landet rättvisa.

Sverige är ett underbart land på mååånga många sätt, men vädret är inte alls kul. Nu tänker ni förmodligen "det kunde har varit värre". Men vill vi verkligen gå igenom livet med den inställningen? Varför inte sträva efter att leva det bästa livet man möjligtvis kan leva, i en miljö och ett klimat som som stödjer denna attityd?

Jag har lärt mig att inte klaga över saker till folk som inte kan påverka situationen. Detta är därav inte ett klagomål, utan bör ses som en ventilering av mina innersta tankar. Jag skulle aldrig få för mig att klaga..

Okej, men Libanon. Jag åker på söndag, och stannar i tre veckor. Det är en ganska lång tid. Eftersom jag inte varit där på elva år, då jag dessutom bevakades av mina föräldrar dygnet runt, vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Jag har ju läst en del och hört efter med folk som åker dit med jämna mellanrum. Alla verkar ha en väldigt positiv bild av Libanon. Jag får ta reda på det själv.


Ses om 3 veckor da! Såvida jag inte får internet abstinens och lyckas leta rätt på ett litet skabbigt internet café där jag bloggar till omvärlden om mina fantastiska äventyr i moderlandet.

Ha det gött!