Träning inför det nya året

Idag tänkte jag åka till SATS och tina upp mitt kort. Jag har inte tränat på 2 veckor och känner att jag måste komma igång. Min lillebror frågade vad jag hade för planer, och jag talade vänligt om att jag skulle gå och bli smal! Han undrade varför jag inte gick ut och sprang med honom i Täby. Jag svarade att det gör jag gärna, men jag springer ganska sakta. Han lovade att ta hänsyn till det. Jag talade också om att jag inte kunde springa i mer än 30 minuter då jag känner mig rätt ur balans efter en mat- och spritfylld mellandagsperiod. Jag menar, igår gick hela dagen åt att repa mig efter min bästis 30-årsfest. Att springa i 30 minuter idag kändes ganska avlägset, men jag tänkte att det skulle vara en bra början på 2012 om jag kände mig i form på nyårsafton. Ja, jag är väl medveten om den korta deadlinen.Vi drog på oss våra joggingkläder, och jag kände redan efter 2 minuter att min puls var obehagligt hög.. men jag gav inte vika. Jag bestämde mig för att inte kika på klockan under hela rundan, utan jag sprang bara på tills jag kände att jag inte pallade mer.

Mike som springer minst 20 meter framför mig under HELA rundan.

Jag som försöker jaga ikapp Mike... helt slut.

När jag började misstänka att vi sprungit i mer än 30 minuter så bröt jag mitt löfte om att inte titta på klockan, och såg då till min förskräckelse att det gått 45 minuter! Jag tänkte först i ren protest sluta jogga, och börja gå istället, men insåg då att jag hade lite krut kvar, så jag fortsatte.


Jag kom hem 15 minuter senare, och hade då sprungit i 1 timma (bildbevis ovan). Känslorna var blandade. Jag ville både jubla och drämma till min bror för jag kände mig lurad. Nu känns det ju bra, men höften är inte riktigt som den ska... hehe. Börjar bli gammal.

Jul och Nyår

Nu är jag äntligen tillbaka i Sverige, och har varit här i 3 veckor exakt idag! Det känns sjukt bra att vara hemma. Allt det man tar för givet (mänskligt beteende) påminner jag mig själv om varje dag att jag ska vara tacksam för: Familj, vänner, frisk luft, rent vatten, välsorterade butiker med varor och märken som jag känner igen osv osv. Självklart är jag tacksam för de äventyr jag fått uppleva i Asien, och nu vill jag inte framstå som någon "anti-change" person, men borta-bra-hemma-bäst har plötsligt fått en ny mening för mig.

Jag är så glad över att äntligen ha fått träffa Robin (Shabnam och Diegos son). Han är bara 2 månader gammal, men man kan redan se vilken personlighet han håller på att utveckla. En glad och charmig liten grej är han, med en sjuuukt stor aptit.

Julen har passerat förbi, och det var mysigt. Vi hade besök från Frankrike (Lyon). Min faster och hennes man och familj var här, och för första gången i mitt liv spenderade jag den 24e December på NK för sista minuten klappar. Inte mysigt, men en ny upplevelse. Vi åt en god julmiddag som bestod av en blandning av traditionell svensk mat (prinskorvar, Janssons frestelse, inlagd sill mm) , fransk julmat (skaldjur typ) och libanesisk mat (råbiff, tabboule och paprikaröra). Sen var det Glögg, Kalle Anka och julklappsutdelning i Mansouratis hus. Reaktionen från de franska gästerna var rolig. De förstod inte att 11 vuxna människor skulle sitta och titta på tecknad film och dricka varmt vin. Sen blev det kvällsmässa i Täby. Som "straff" för att vi kom sent till mässan fick vi sitta längst fram.

Snart är det nyår. Planen är att fira tolvslaget med la familia, och sedan vidare till på "parmiddag/fest" i Sollentuna. Mina vänner som flyttat från Sverige är här på besök från Danmark, Norge och Frankrike, och det ska bli kul att vara samlade och prata lite om allt som hänt under året.

Jepp, det var allt för idag. Jag får väl återkomma med en rapport på nyårsfesten nästa år :)

Papion - Bröllops- och Aftonklänningar

Hej allihop som maniskt läser min blogg om allt och inget.

Jag ville bara tipsa alla som ska på fest eller som ska gifta sig i år om min väninnas site: papion.se.
Hon har massor med fina, färgglada och vackra klänningar som man kan titta på i hennes showroom i Solna. Kolla in hennes site och kontakta henne om ni vill åka och titta på klänningar: 0706 609 445.

Ha re

Rita

Min vän - Nashmil

Nashmil är inte bara min vän... hon är min fru. Jag är inte bisexuell, och jag är inte homosexuell... nej, min och Nashmils relation är fullständigt platonisk.

Så här såg Nashmil ut före operationen

Jag och Nash fann varandra sent i vår bekantskap. Det hela började en varm vårdag 1998 (oj va gammal jag känner mej nu). Jag gick första året på gymnasiet, och satt och halvsov under en historielektion. Det knackade på dörren, och in kom en "kkk" (jag citerar Özz Nujen: förkortning för: kort knubbig kurd). Näe, jag ba skämtar. Nashmil e inte knubbig. Men resten är en sann historia.

Så här såg Nashmil ut när hon åt lunch med mig. Hon fick under inga omständigheter lyfta på huvudet under måltiderna i matsalen.

Hur som helst så var hon klassens tillskott, och hon välkomnades varmt. Jag och min kompis Hedieh valde dock att inte släppa in den här korta kurden i våra hjärtan. Vi undvek henne till alla pris. Men Nashmil ville inte kännas vid denna kyliga attityd. Hon tog tjuren vid hornen och bestämde sig för att trackassera mig. Jag antar att det var mina good looks och min sociala natur som gjorde att hon drogs till mig. Vem kan klandra henne?

Efter många om och men började vi umgås. Självklart fick hon 3 klara direktiv:

1. Gå alltid 5 meter bakom mig.
2. Hälsa inte på mig när folk är inom synhåll

3. Tilltala mig inte såvida inte jag tilltalar dig först.

Så här såg Nashmil ut när hon gick 5 meter bakom mig.

Nashmil var en god vän. Hon växte i mina ögon, och så småningom slopade jag regel nummer ett. Kort därefter rök även regel nummer två och tre. Sen slutade Nashmil göra mina läxor, och då uppstod lite konflikter, men vi löste dessa och vår vänskap växte sig starkare.

Okej. Ännu har jag inte kommit till biten där jag o Nash blev riktigt goda vänner.

Det var sommar år 2000. Vi hade tagit studenten och båda hade blivit antagna till det Internationella Ekonomprogrammet vid Linköpings Universitet. Vi valde att flytta ihop, och tillsammans ta Linköping med storm. Vi avverkade 3 år tillsammans i staden, och sedan var det dags för utlandstermin. Båda två valde att åka till kärlekens stad - Paris. Vi flyttade ännu en gång ihop. Denna gång delade vi på 20 kvm. Om vi inte kände varandra väl innan, så lämnade vår bostadssituation inte något åt slumpen. Låt mig sammanfatta det hela genom att säga att vi verkligen lärde känna varandra väl.

Sedan vår tid i Linköping och Paris har vi varit hustru och hustru. Vi har hunnit skiljas, adoptera påhittade turkbarn och den ena och det andra.

Jag vill avsluta denna vackra och gripande berättels (baserad på en sann historia) med att säga att jag verkligen älskar och uppskattar Nashmil. Hon har många egenskaper som gör henne till en bra vän och en galant slagpåse. Hon har tålamod och ett sjuhelvete sinne för min o G's råa humor. Hon är ömsom känslig, ömsom taktlös... Vet inte hur mitt liv skulle sett ut utan henne i det.

Nashmil efter operationen

Sådär ja... nu ska jag gå o lägga mig.

FYI: Nashmil är singel... så tveka inte på att höra av er till henne på 0736-87.. haha sköja. She's MY wife. Leave her alooone!!!

Puss

Muffins med Emma & Suzy

Min fredagskväll har gått av stapeln!

Aktivitet nummer ett: en snabb och skön afterwork med jobbet på Oxid. Jag hann dricka två utsökta appletinis (J.D's från Scrubs favvodrink), för att sedan skynda hem till Solna där jag blev upphämtad av kusin vitamin - Emma:

Kusin Vitamin Emma

Aktivitet nummer två: Handla mat på Ica.



Aktivitet nummer tre: Baka muffins med Emma och Suzy. Mina två favvokusiner!

Lejla på landets hemsida med recept

Vi snodde recepten från Lejla på Landet. Vi bakade Dumlemuffins och Choclate cupcakes med Chocolate frosting.

Förberedelser inför seriöst muffinsbakande

Chocolate cupcakes smet... mmmm...







Rita & Suzy väntar medan muffinsarna gräddas

Suzy kokar te

Emma & Rita: Emma stjäl showen


















Jag stjäl tillbaka rampljuset


Och resultatet blev:






Dumlemuffins









Chocolate cupcakes utan Cocolate fosting













Chocolate cupcakes MED chocolate frosting Och Dumlemuffins

Jennifer Hudson - Spotlight

Den här låten blev introducerad för mig av min väninna "G" (läs mer om henne här) efter hennes resa i St Tropez. Jag gillar den enbart för att G var den som introducerade låten för mig. Vi har en sådan relation, jag och hon,. Det hon gillar, det gillar jag. Det jag gillar, det gillar hon. Detta uttalande gäller 9 av 10 gånger. Vi brukar vara oense om en del.. men det gör bara G till en mer intressant, annorlunda och speciell person (i all välmening). Musikär i alla fall något vi har gemensamt.

Här är låten, Spotlight, som Jennifer Hudson sjunger:



Visst e den bra? Jag har inte lyssnat särskilt mycket på henne, men den här låten är bra.

Fan.. nu saknar jag G.

Ryan Leslie - Gibberish

Ok, har ni hört nåt mer irriterande? Lyssna på den här skräplåten med Ryan Leslie:



Den heter "gibberish"... just för att det han sjunger inte är riktiga ord. Jag blir bara irriterad av att lyssna på låten.

Man kan urskilja några ord i låten.. men de "makes no sense". Instrumental är inte heller bra om nu tanken var att man ska lägga mer fokus på musiken.

Ville bara dela med mig.

Ryan Leslie har många andra bra låtar dock. Och han har blivit kallad för ett musikaliskt geni av många. Han är extremt begåvad... så jag tänker låta den här irri låten slinka förbi och låtsas som att jag aldrig hört den.

Mina favvolåtar av Ryan Leslie är Diamod girl och Addiction.