På väg in till stan!

Vad är det för januariväder som råder? Jag är på väg in till stan och ska sätta mig och göra lite nytta (jobba), men blir helt nedstämd av det gråa vädret!

Jag vaknade av regndropparna mot min lillasysters sovrumsfönster - där jag förresten sover fram tills den första mars. Då får jag min lägenhet tillbaka efter att ha hyrt ut den i andra hand i drygt 7 månader.

Det ska bli kul att flytta hem igen. Det som är mindre kul är att flytta in möblerna igen :( . Jag har en fet u-formad soffa som står uppe i mina föläldrars hus i Täby. Den ska alltså tillbaka till sina rötter igen.

Sen ska en ny säng inköpas! Ååhhh jag vill renovera i lägenheten, men vet inte om jag orkar just nu.

Ok, men nu ska jag i alla fall in till stan och sätta mig och jobba lite!

Lyckad middag på nyårsafton :)

Gott nytt år och god fortsättning!

Middagen igår var lyckad, och allt gick enligt plan. Vi åt vid 21:00 och förde intressanta samtal utan några större urartningar i diskussionerna. Alla var finklädda och på bästa partyhumör. Jag firar alltid tolvslaget med familjen. Den enda som saknades var storebrorsan-. Han hade redan gjort planer, och var bortbjuden på middag och fest. Han hade antagit att vi andra också hade pplanerat att vara med vänner på nyårsafton. Men icke sa Nicke. Vi övriga fem familjemedlemmar var samlade i köket i Täby och avnjöt en tre rättersmiddag följt av dansimitationer och tävling om vem som kunde få mamma att skratta hårdast.

Här är några bilder på förrätten!

Igen - God fortsättning på er alla. 2012 kommer att bli ett fantastiskt år.

Ostron på en bädd av ohackad is :) Det är inte lätt att öppna de små rackarna. Pappa hade skärsår i fingret, och jag var bara irriterad över att de krävde så mycket tålamod! men jag lärde mig till slut en teknik som var rätt lyckad.

Aperitif à la Jessica.

Bordsduken som importerats från Manilla. Köpt strax utanför Eastwood City.

Citrondränkt toast med crème fraiche, kallrökt lax, rödlök och en färsk dillkvist - av Mike

Jessica som serverar usökta och perfekt tillagade pilgrimsmusslor på en bädd av sparris och körsbärstomater.

Yummmm....

Inga besvärliga nyårslöften avlades, åtmistone inga uttalade sådana. Mitt nyårslöfte? Hmm... Ingen aning. Måste man ha ett?

Om ni har några bra exempel, låt höra.

Nyår idag!!!!

Idag ska det vankas fest. Sista da'n på 2011 ska firas med ett brak. Hur ska detta firande gå till? Familjen Mansourati, med alla dess 6 medlemmar, äter frukost tillsammas. Mike trycker i sig lussebullar, Georges (Jojjo) tittar på The Wire, Jean-Louis spelar spel på PC'n, Jessica sover, Manar lagar lunch och jag bloggar. Detta är definitionen på chill i detta hushåll.

Jag ska åka till Hötorgshallen runt 15-tiden för att hämta min beställning på Hav: En kagge ostron, 2 nät blåmusslor samt ett dussin pilgrimsmusslor. Jag lääängar efter middagen ikväll. Hela familjen kommer att avnjuta en fantastisk måltid. Tyvärr kan inte Jojjo vara med då han lovat bort sig ikväll. :(

Efter tolvslaget ska jag bege mig till Bahare i sollentuna, där en "parfest" väntar - whoho.

Min bästis åker till London utan mig. Ok, jag tackade nej till att åka. Men det gör inget, för jag ska till Parre (Paris) och Lyon i Januari. Yeeeeeeeeiii.

Nu ska jag gå o ta på mig träningskläderna för en lång power walk med morsan. Usch.. det är minus 8 grader ute.

Gott nytt år på er alla, och god fortsättning! 2012 kommer att bli ett fantastiskt år, och mitt nyårslöfte är att våga mer och höja ambitionsribban ett snäpp! Jag uppmanar er att göra detsamma :)

Träning inför det nya året

Idag tänkte jag åka till SATS och tina upp mitt kort. Jag har inte tränat på 2 veckor och känner att jag måste komma igång. Min lillebror frågade vad jag hade för planer, och jag talade vänligt om att jag skulle gå och bli smal! Han undrade varför jag inte gick ut och sprang med honom i Täby. Jag svarade att det gör jag gärna, men jag springer ganska sakta. Han lovade att ta hänsyn till det. Jag talade också om att jag inte kunde springa i mer än 30 minuter då jag känner mig rätt ur balans efter en mat- och spritfylld mellandagsperiod. Jag menar, igår gick hela dagen åt att repa mig efter min bästis 30-årsfest. Att springa i 30 minuter idag kändes ganska avlägset, men jag tänkte att det skulle vara en bra början på 2012 om jag kände mig i form på nyårsafton. Ja, jag är väl medveten om den korta deadlinen.Vi drog på oss våra joggingkläder, och jag kände redan efter 2 minuter att min puls var obehagligt hög.. men jag gav inte vika. Jag bestämde mig för att inte kika på klockan under hela rundan, utan jag sprang bara på tills jag kände att jag inte pallade mer.

Mike som springer minst 20 meter framför mig under HELA rundan.

Jag som försöker jaga ikapp Mike... helt slut.

När jag började misstänka att vi sprungit i mer än 30 minuter så bröt jag mitt löfte om att inte titta på klockan, och såg då till min förskräckelse att det gått 45 minuter! Jag tänkte först i ren protest sluta jogga, och börja gå istället, men insåg då att jag hade lite krut kvar, så jag fortsatte.


Jag kom hem 15 minuter senare, och hade då sprungit i 1 timma (bildbevis ovan). Känslorna var blandade. Jag ville både jubla och drämma till min bror för jag kände mig lurad. Nu känns det ju bra, men höften är inte riktigt som den ska... hehe. Börjar bli gammal.

Jul och Nyår

Nu är jag äntligen tillbaka i Sverige, och har varit här i 3 veckor exakt idag! Det känns sjukt bra att vara hemma. Allt det man tar för givet (mänskligt beteende) påminner jag mig själv om varje dag att jag ska vara tacksam för: Familj, vänner, frisk luft, rent vatten, välsorterade butiker med varor och märken som jag känner igen osv osv. Självklart är jag tacksam för de äventyr jag fått uppleva i Asien, och nu vill jag inte framstå som någon "anti-change" person, men borta-bra-hemma-bäst har plötsligt fått en ny mening för mig.

Jag är så glad över att äntligen ha fått träffa Robin (Shabnam och Diegos son). Han är bara 2 månader gammal, men man kan redan se vilken personlighet han håller på att utveckla. En glad och charmig liten grej är han, med en sjuuukt stor aptit.

Julen har passerat förbi, och det var mysigt. Vi hade besök från Frankrike (Lyon). Min faster och hennes man och familj var här, och för första gången i mitt liv spenderade jag den 24e December på NK för sista minuten klappar. Inte mysigt, men en ny upplevelse. Vi åt en god julmiddag som bestod av en blandning av traditionell svensk mat (prinskorvar, Janssons frestelse, inlagd sill mm) , fransk julmat (skaldjur typ) och libanesisk mat (råbiff, tabboule och paprikaröra). Sen var det Glögg, Kalle Anka och julklappsutdelning i Mansouratis hus. Reaktionen från de franska gästerna var rolig. De förstod inte att 11 vuxna människor skulle sitta och titta på tecknad film och dricka varmt vin. Sen blev det kvällsmässa i Täby. Som "straff" för att vi kom sent till mässan fick vi sitta längst fram.

Snart är det nyår. Planen är att fira tolvslaget med la familia, och sedan vidare till på "parmiddag/fest" i Sollentuna. Mina vänner som flyttat från Sverige är här på besök från Danmark, Norge och Frankrike, och det ska bli kul att vara samlade och prata lite om allt som hänt under året.

Jepp, det var allt för idag. Jag får väl återkomma med en rapport på nyårsfesten nästa år :)

Papion - Bröllops- och Aftonklänningar

Hej allihop som maniskt läser min blogg om allt och inget.

Jag ville bara tipsa alla som ska på fest eller som ska gifta sig i år om min väninnas site: papion.se.
Hon har massor med fina, färgglada och vackra klänningar som man kan titta på i hennes showroom i Solna. Kolla in hennes site och kontakta henne om ni vill åka och titta på klänningar: 0706 609 445.

Ha re

Rita

Min vän - Nashmil

Nashmil är inte bara min vän... hon är min fru. Jag är inte bisexuell, och jag är inte homosexuell... nej, min och Nashmils relation är fullständigt platonisk.

Så här såg Nashmil ut före operationen

Jag och Nash fann varandra sent i vår bekantskap. Det hela började en varm vårdag 1998 (oj va gammal jag känner mej nu). Jag gick första året på gymnasiet, och satt och halvsov under en historielektion. Det knackade på dörren, och in kom en "kkk" (jag citerar Özz Nujen: förkortning för: kort knubbig kurd). Näe, jag ba skämtar. Nashmil e inte knubbig. Men resten är en sann historia.

Så här såg Nashmil ut när hon åt lunch med mig. Hon fick under inga omständigheter lyfta på huvudet under måltiderna i matsalen.

Hur som helst så var hon klassens tillskott, och hon välkomnades varmt. Jag och min kompis Hedieh valde dock att inte släppa in den här korta kurden i våra hjärtan. Vi undvek henne till alla pris. Men Nashmil ville inte kännas vid denna kyliga attityd. Hon tog tjuren vid hornen och bestämde sig för att trackassera mig. Jag antar att det var mina good looks och min sociala natur som gjorde att hon drogs till mig. Vem kan klandra henne?

Efter många om och men började vi umgås. Självklart fick hon 3 klara direktiv:

1. Gå alltid 5 meter bakom mig.
2. Hälsa inte på mig när folk är inom synhåll

3. Tilltala mig inte såvida inte jag tilltalar dig först.

Så här såg Nashmil ut när hon gick 5 meter bakom mig.

Nashmil var en god vän. Hon växte i mina ögon, och så småningom slopade jag regel nummer ett. Kort därefter rök även regel nummer två och tre. Sen slutade Nashmil göra mina läxor, och då uppstod lite konflikter, men vi löste dessa och vår vänskap växte sig starkare.

Okej. Ännu har jag inte kommit till biten där jag o Nash blev riktigt goda vänner.

Det var sommar år 2000. Vi hade tagit studenten och båda hade blivit antagna till det Internationella Ekonomprogrammet vid Linköpings Universitet. Vi valde att flytta ihop, och tillsammans ta Linköping med storm. Vi avverkade 3 år tillsammans i staden, och sedan var det dags för utlandstermin. Båda två valde att åka till kärlekens stad - Paris. Vi flyttade ännu en gång ihop. Denna gång delade vi på 20 kvm. Om vi inte kände varandra väl innan, så lämnade vår bostadssituation inte något åt slumpen. Låt mig sammanfatta det hela genom att säga att vi verkligen lärde känna varandra väl.

Sedan vår tid i Linköping och Paris har vi varit hustru och hustru. Vi har hunnit skiljas, adoptera påhittade turkbarn och den ena och det andra.

Jag vill avsluta denna vackra och gripande berättels (baserad på en sann historia) med att säga att jag verkligen älskar och uppskattar Nashmil. Hon har många egenskaper som gör henne till en bra vän och en galant slagpåse. Hon har tålamod och ett sjuhelvete sinne för min o G's råa humor. Hon är ömsom känslig, ömsom taktlös... Vet inte hur mitt liv skulle sett ut utan henne i det.

Nashmil efter operationen

Sådär ja... nu ska jag gå o lägga mig.

FYI: Nashmil är singel... så tveka inte på att höra av er till henne på 0736-87.. haha sköja. She's MY wife. Leave her alooone!!!

Puss